Dikter

varför lyser jag när hon ler? varför glädjer det mig? avundsjukan tränger sig inte på svartsjuka, ondska, illsintheten en avsaknad som inte upplyser mig gör mig inte ett dugg klokare en längtan efter kärlek minskar, sjunker undan ensamheten blir så mycket mindre när fantasin håller sig undan nedstämdheten nästan försvinner när hoppet som aldrig riktigt fanns försvinner illamåendet kommer endast, nu av ett överintag av fetter salter, kryddor och potatisderivat tröttheten kommer endast, nu av ett överskott av mediaintag en huvudvärk av vätskedrivande substanser en rastlöshet av uppiggande medel varför drivs jag av andras glädje varför kräver jag andras sällskap när ensamheten är så mycket lugnare tystare enklare

Orden står ut från papperet I stark kontrast Svart mot vitt De skriker mot mig Beklagar sig Orden lägger en matta över mitt sinne Hindrar mig från att slita mig ifrån dem Orden väcker något hemskt inom mig Glömt och Bortträngt Ångesten ingen vill ha Som ingen vill känna Min penna lämnar papperet med ett eftertryck som får stiftet att brytas av Stilla

Vaknar med smaken av dina drömmar på min tunga Din natt som kittlar min gom, och jag känner hur du tynger ner kanten av min säng. Din nakna rygg Våra tungor möts i en erotisk dröm jag andas in din välllust Du omsluter mig Varm Skrattandes Blöt Med fuktiga ögon tänder du tänder mig Får mig att brinna, inuti dig Det pirrar igenom min kropp och jag kan inte undgå att...stöna

vad menar hon egentligen? jag läser mellan raderna men ser bara modellbeteckning serienummer en ihopmixad bunt av T9 :) och :( vad skriver hon egentligen? illamående, jag vill inte äta gråtfärdig, jag kan inte gråta trött, men kan inte sova jag får inga sms, ingen ringer vad menar hon? i displayen lyser frånvaron, grönt

Som sparvar som häckar uti lövträdets topp Såsom höstlövens blodröda fläckar ja, just så gestaltas din kropp Dina fötter är statyer Såna man köar för att se När du vandrar I gyllene bersåer Är det åt dig träden suckar och ler Din mun kan jag förgäves försöka att beskriva Även om en evighet skulle gå Men att kyssa den, oh, det gudomliga, det divina Nirvana, ja, himlen direkt jag når

jag skådar ut över dalen en dal som fallit i glömska jag letar förgäves efter vägen ner vägen ner till gyllene rikedomar jag står vid ruinens brant finns ingen väg upp eller ner men så står du och väntar väntar och vädjar och ber lusta, kärlek och ilska känsla av övergivenhet, maktlöshet och rädsla ambivalens med eftersmak bitter, står jag kvar, stampar rusar inombords, men står still jag ser upp mot berget ovanför majestätiskt reser det sig jag reser mig mot det, och lyssnar försöker höra en väg dit, till hybris en väg upp till toppen vägen som leder ner och upp till botten, till toppen till lycka, sorg och tomhet lyfter ena foten framför den andra upprepa upprepa ser ner på mina fötter, stampar stampar och yr upp damm och grus men berget står lika långt bort ändå upprepa, spela tillbaka inget händer mentala spärrar fysiska spärrar bryter mig igenom, gång på gång väntar du på mig där? om jag inte kommer, om om jag inte hinner? väntar du på mig? upprepa igen få slut på ideér, upprepa går runt i cirklar, på samma plats går runt igen, och kommer tillbaka upprepa berget hänger över mig jag hinner inte tiden rinner bort men inget händer

jag gick en dag längs stranden mållöst vandrandes då mötte jag en man en förvirrad man han flackade med blicken en stund, mötte min blick för en sekund sen tittade han fort bort. stirrade ner I sanden men jag forsatte gå, bortåt längs med stranden då såg jag en man en ledsen man, som satt och grät I förtvivlan och när jag gick så mumlade han ner I sanden ner I en pöl av tårar som om den inte fanns sen såg jag en lycklig man en man som hoppade I sanden lämnandes efter sig bara sina fotspår sprang han ner I vattnet och försvann när jag gick vidare längs stranden mötte jag en underlig man det var en besynnerlig man det var svårt att urskilja vad han tyckte eller tänkte det var som om han var konstant skiftande, aldrig stilla sen kom jag på vem det var sen visste jag vilka jag hade mött

jag är för trött på allting på att bara vara för trött för mig själv orkar inte mer, kan inte sova vill försvinna ingen bryr sig om mig jag kan inte släppa taget alla andra har sina bekymmer men mitt blev för stort för mig vad ska jag göra när alla utvägar är borta? pennans makt styr världen, men... Vem styr pennan? tankar som kuvas och låses på gatorna går folk fria fria från den fria viljan med de värsta tankarna bakom lås och bom där euforin sväljer nyckeln min egen vilja, är en sägen, en myt bortglömd bakom en samling masker, att gömma sig bakom det jag gömmer nu är blott en annan

tomhet en glömska som aldrig kommer som aldrig infinner sig en önskan som aldrig slår in tomt i sinnet, tomt i själen tomt i min lägenhet jag går, utan mål utan tankar, fram och tillbaka ingenting betyder någonting längre mitt hjärta slokar, likt en krokus utan näring, utan vatten, utan sol en strävan efter upplysning glädje och solsken en värme inombords livet gör sig påminnt förpliktelser, men aldrig tillräckligt en kyla som kväver, men svalkar ingenting alltid för lite, för mycket för... fel en dag försvinner smälter likt glass i vårvärmen tar aldrig slut, tar slut för fort blir kladdig och sliskigt söt en törstan efter sällskap ett undvikande, avhållsamhet en klunga, blir en folkmassa blir ett sorl som stiger högre och högre tär på ens tålamod, ens behärskning en gemenskap, ett utanförskap en ambivalent interaktion ingen post ramlar ur min dörr ingen ringer mitt nya nummer ingen svarar mina tysta rop ingen sitter med mig i mörkret

en lång väg att vandra utan start utan mål jag sliter ner min vilja likt en sula i läder mot skrovlig asfalt och saltat grus jag ser hägringar vid horizonten ett hjärta, en hjärna ett par skor jag törstar, men kan inte dricka vill inte dricka jag går utan vilja utan riktning, men med bestämda steg det sluttar men jag märker det inte jag tröttnar men jag bryr mig inte jag äger ingen kärlek jag äger inget hat jag är trasig jag är tom och rädd för att känna