lyckades gråta idag
kinderna blev fuktiga igen
det var när jag stekte pannkakor
en tår fräste till mot den varma plattan

en vecka

i en vecka har jag gråtit inombords
har jag velat skrika ut
sparka bakut
gråta

men mina ögon förblev tomma
livlösa
torra

tills jag idag, äntligen
med stekspade i hand
lyckades tvinga fram, en stilla
gråt... sakta... ensam
kramandes två knän på golvet i mitt kök
på spisen brändes en pannkaka vid

kan inte uttala, uttrycka
min vemod, min ilska
min sorg

kan inte gråta över det
jag inte har

värken sitter för djup i mitt bröst
går ej att bortse ifrån
går ej att slita ut

varför är det så svårt att säga
varför kan jag inte gråta när
när jag behöver det som mest

jag känner mig endast i stort sett menlös